Otilia l?g fortfarande vaken, trots att ?gonen sved av tr?tthet. Hon k?nde fortfarande chocken som gick genom hennes kropp efter att hon satt sig ner p? toaletten, dragit fram graviditetstestet och kissat p? stickan. N?r hon t?nkte tillbaka p? hur hon hade f?r?ndrats de senaste veckorna s? borde hon ha insett det tidigare. Hon var gravid. Hon, Otilia Ylvette Persson, som hade haft en s? minimal chans att bli gravid att hon f?rlikat sig med tanken att f? barn bara var en ?nskedr?m, var gravid. Hon vill skratta och gr?ta p? samma g?ng. Tanken hade slagit henne att testet kanske var gammalt, men det f?rklarade inte hur hon k?nde sig eller att hon hade spytt, blivit deprimerad och alla andra tecken som borde ha varit sj?lvklara. Hon ville ber?tta f?r Simon, men p? n?got s?tt tog det emot. F?r t?nk om hon skulle f?rlora barnet? Otilia trodde inte att Simon visste att hon slutat med p-pillerna f?r flera ?r sedan, men vad det skulle g?ra med honom om hon f?rlorade barnet och de inte fick en till chans? Hon kunde inte riskera det. Hon ville varken riskera att f?rlora Simon eller barnet. Men hon m?ste ber?tta f?r n?gon. N?gon som skulle h?lla tyst. Och de beh?vde en s?ker plats att vara p? tills v?rlden r?ttade till sig och allt blev normalt igen.

  Hon funderade om de skulle ?ka till n?gon av deras f?r?ldrar eller om de skulle stanna kvar i stan i helgen. De borde ?ka n?gonstans, f?rs?ka koppla av. De kanske kunde f?lja med Karin och Gustav till deras stuga, men Gustav hade f?rmodligen inte tid. Hans arbete som kameraman skulle nog beh?vas, och Karin skulle inte ?ka utan honom. Otilias mamma bodde d?remot mitt ute i skogen, i en liten byh?la i ?vre Lappland. Byn hade ungef?r hundra inv?nare. Det var n?gra ?r sedan hon flyttat upp dit. Hennes mor hade sent i livet tr?ttnat p? stan och flyttat tillbaka till sin hemby. Trots att Otilia och hon st?tt varandra n?ra hade Simon och hon bara h?lsat p? henne ett f?tal g?nger. Otilia hade aldrig riktigt trivs d?r och d?rf?r brukade de aldrig stanna l?ngre ?n en helg. Det k?ndes alltid konstigt att alla k?nde varandra och att man m?ste f?lja by-kodexen. Otilia brukade f? en noggrann genomg?ng om vad snacket var i byn innan hon kom dit. Vissa g?nger hade n?gon gjort n?got utanf?r normen och den personen fick man inte s?ga hej till. Resten av inv?narna var det mycket viktigt att h?lsa p?, annars skulle byn muttra bakom ryggen och v?nda sig mot en n?r man kom och h?lsade p? n?sta g?ng. D?rf?r hade Simon inte blivit v?nligt bem?tt f?rra g?ngen de ?kt upp dit. Han k?nde sig tr?ngd i vissa situationer, speciellt n?r m?nniskor han inte k?nde h?lsade p? honom och visste exakt vem han var. Simon hade inte m?rkt att att ordf?rande i byr?det nyligen klippt sig. Otilia hade n?mnt det efter en viskning fr?n sin mor, s? hon var fortfarande godtagbar. Simon betraktades dock som en ?verpomp?s stadsbo som brydde sig f?r mycket om honom sj?lv f?r att s?ga hur fin ordf?randen var i h?ret. Otilias mor hade f?tt h?ra mycket om den saken sedan de ?kt och att det hade skadat hennes rykte lite grann. Hur den trevliga Otilia kunde v?lja en storstadsnisse som var alldeles f?r pryd f?rstod de inte. Den mentaliteten tyckte Otilia var skr?mmande, men hennes mamma hade hittat sin plats i v?rlden och trivdes bra med den. Och i hemlighet tyckte hon om Simon och trugade honom alltid att gifta sig med Otilia ‘s? att hon kunde f? barnbarn n?gon g?ng’. Nu skulle hon kanske f? det till slut. Otilia lade handen ?ver naveln. Det var fantastiskt att det v?xte n?gon d?r inne. Det var som att hon k?nde hur t?r och fingrar utvecklades under tiden hon h?ll handen d?r, och ville inte ta bort den. En m?nniska som var en blandning av Otilia och Simon.

  ?ven om hon kunde k?nna sig gammal ibland s? var tjugo?tta ?r inte ens i medel?lder. De hade tid, och om de hade tur skulle det lilla livet f?das friskt in i en vanlig och underbar v?rld. Om det skedde ett mirakel kanske deras enda barn skulle f? ett syskon. En riktig familj, d?r hon och hennes ?lskade skulle vara n?ra varandra och stanna tillsammans. Kanske var det ingen bra idé att ?ka upp till hennes mamma ?nd?, det skulle bara komplicera saker. Om Otilia ber?ttade f?r sin mor att hon var gravid, eller om hennes mamma fick reda p? det n?r magen blev st?rre skulle det utvecklas till en maktkamp mellan henne och Simon. Allts? skulle det alternativet f?rmodligen skapa fler problem ?n det l?ste.

  Ist?llet t?nkte hon p? Simons f?r?ldrar och om de skulle bege sig dit, men hon trodde inte det var en bra idé heller. Hon hade ringt till dem, trots att de egentligen inte hade n?gon kontakt med varandra. De hade varken svarat i deras fasta telefon eller i mobilen. Simon hade bara ryckt p? axlarna och sagt att det var ett rej?lt stormv?der ?ver Stockholms sk?rg?rd och att t?ckningen d?r var kass redan fr?n b?rjan. Om de ringde n?r stormen mojnat skulle de s?kert svara. Hans f?r?ldrar hade byggt om stugan de hade till sitt fasta boende n?r Simon flyttade hemifr?n. Simons pappa hade startat upp ett eget f?retag som kommit att bli s? stort och framg?ngsrikt att han s?lt det f?r flera miljoner kronor n?r han var i femtio?rs?ldern och kunnat pensionera sig i f?rtid. Dessutom hade han haft v?nner som var insatta i b?rshandeln och som hj?lpte honom p? v?gen n?r han blev m?ngmiljon?r. Simons pappa hade aldrig gillat idén om att sonen skulle arbeta med spel. Pappans plan hade alltid varit att han skulle ta ?ver familjens f?retag och det hade blivit stort br?k n?r Simon kom in p? h?gskolan och l?ste programmering. Simon, som alltid f?tt vad han ville ha och fritt anv?nde sig av pappans bankkort, fann sig nu att beh?va leva ett j?mf?relsevist utfattigt liv p? de pengar han fick fr?n CSN. Fonderna hans f?r?ldrar sparat ?t honom blev frysta n?r han flyttade. Det hade varit sv?rt f?r Simon att komma ner p? jorden, men till slut hade han l?rt sig v?rdet av pengar och hur det var att leva som en vanlig m?nniska. Otilia var stolt ?ver att han st?tt fast vid sitt beslut att f?lja v?gen till sitt dr?myrke ist?llet f?r att bli pappans marionett. Trots att det var nio ?r sedan hade pappans s?r aldrig riktigt l?kt. Egentligen trodde Otilia att fadern alltid ?lskat sitt f?retag men slutat brytt sig efter att ha brutit kontakt med sonen och ?ngrat f?rs?ljningen efter n?got ?r. F?rmodligen h?ll han Simon som ansvarig f?r det. Det var en av anledningarna till varf?r Otilia inte g?rna ?kte dit. Den tryckta st?mningen var n?got som borde st? med i en rekordbok. Att spendera l?ng tid d?r skulle f?rg?ra det lilla band som fanns kvar mellan dem, och de svarade trots allt inte i telefonen. Vad ?n Simon tyckte om sina f?r?ldrar ville Otilia inte att han skulle se dem om de hade f?rsvunnit. Eller n?got v?rre.

  Simons mor var en godhj?rtad kvinna, men mycket distr?. Otilia hade alltid gillat henne och blivit gillad tillbaka. Simon hade ber?ttat att n?r hans pappa jobbade som mest hade hon k?nt sig ensam och blivit extra god v?n med flaskan och valiumburken. Ingen hade m?rkt n?got f?rst, men sedan b?rjade hon sova mer och Simon hittade den tomma pillerburken i soporna. Hans far var fast beslutad om att medicin i tabletter inte var att lita p?, hade man huvudv?rk s? skulle man sova eller dricka kaffe. Det hj?lpte alltid enligt honom. Det betydde att tabletter inte fick finnas i huset med undantag f?r n?r en v?l respekterad doktor skrivit recept p? dem. Modern hade skadat benet i en b?tolycka n?gra ?r tillbaka, s? det hade f?rv?nat Simon att burken fortfarande var kvar. Han antog att hon hade rensat ut medicinsk?pet tills han hittade ?nnu en burk i soporna ungef?r tv? veckor efter. N?r hans mor var ute gick han igenom f?r?ldrarnas sovrum. I sysk?pet d?r mamman f?rvarade tygrullar och l?dor med tr?dar och garn hittade han hennes g?mma. Flera tomma spritflaskor, n?gra fulla och tv? t?tf?rslutna pillerburkar. Den fjorton?rige Simon hade godtroget ber?ttat f?r sin far och visat g?mst?llet. Han hade blivit rasande och satt Simons mor p? ett rehabiliteringscenter i Frankrike s? om n?gon undrade var hon p? semester i ?ver tv? m?nader. Trots att hon f?r l?nge sedan slutat med alla sorts droger hade sl?heten aldrig l?mnat henne. Hon var alltid i en dimma. Den imagen passade inte Simons fars umg?nge, men han ?lskade sin fru ?ver allt annat. K?rlek till sina kvinnor var n?stan en gen som gick i sl?kten.

  N?r Otilia vaknade var Simon borta. Hennes hj?rta dunkade snabbt och hon drabbades av en manisk k?nsla av att hitta honom. Sedan reagerade hon p? solljuset. Varf?r sken solen? Hon kollade snabbt p? mobilen. Klockan var redan elva. Hon hade gl?mt bort att hon jobbade eftermiddagspasset idag. Otilia sj?nk tillbaka p? kudden. Tv? timmar tills hon skulle b?rja. Hon drog handen ?ver ?gonen och plockade upp telefonen. Hon borde ringa Simon, bara f?r att vara s?ker. Signalen gick fram, men han tryckte p? upptaget och snart fick hon ett sms att han satt i m?te om det nya spelet de h?ll p? att programmera. Han fanns d?r. Det k?ndes lite som ett mirakel. Hon lade handen ?ver magen och log. Hon kunde fortfarande inte f?rst? hur det hade g?tt till, att det var p? riktigt. Hur l?nge hade hon haft bebisen i magen? Hon f?rs?kte minnas n?r hon hade b?rjat bete sig underligt, men kunde inte f? n?got exakt svar. Imorgon skulle hon nog ?ka upp till BB och kolla om de hade n?gon tid till henne. Bilderna fr?n sjukhuset och fr?n dagiset kom fram i hennes huvud. Nej, hon skulle inte ?ka dit. Men t?nk om n?gon mer f?rsvann och kom tillbaka p? Simons jobb? T?nk om de d?dade honom? Hon var p? v?g att ringa upp honom igen f?r att s?ga ?t honom att komma hem n?r hon lugnade sig igen. Hon ?verreagerade. Inget skulle h?nda.

  Otilia st?nade n?r hon satte sig upp och gnuggade ?gonen igen. Hon skulle n?stan beh?va vara ledig idag ocks?, inte bara imorgon. Helgen r?knades inte, eftersom det hade varit s? utt?mmande p? krafterna. Varf?r beh?vde hon k?nna s?? Det v?rsta var att hon inte visste n?r depressionen kunde komma tillbaka. Hon hade h?rt talas om att man kunde bli deprimerad p? grund av graviditeten, men det var inte logiskt. Snarare var det nog inte r?ttvist. Hon undrade hur l?nge depressionerna skulle p?g? och hoppades att det bara var tillf?lligt. Hon borde kanske kolla upp det.

  Otilia kl?dde p? sig och gick ut i k?ket. Medan kaffet rann ner i glaskannan kikade hon ut genom f?nstret. Den trasiga baklyktan p? hennes bil skulle inte l?ta henne komma ifr?n bilderna fr?n ig?r. Parkeringen var n?stan tom, vilket fick hennes bil att st? ut som en frostig liten gr?n kulle placerad p? asfalten. Hon ?nskade att hon jobbade p? den lilla f?rskolan bredvid parkeringen, eller p? f?rskolan som det tog en kvart att g? till, men de verkade alltid ha tillr?ckligt med personal - hon ville inte k?ra idag. Det var bara Monicas f?rskola som verkade ha ruljans p? personalen och det berodde p? att Monica skr?mde bort f?rskoll?rarna. Hon hade nog skr?mt bort Otilia ocks? om inte Karin och Nina hade jobbat d?r.

  Hon satte sig ner vid k?ksbordet och ?nskade att hon kommit ih?g att ta hem skr?ckboken hon f?tt av Karin. Men n?r hon t?nkte efter visste hon inte om hon skulle v?ga forts?tta l?sa den. I den dog m?nniskor bara, men var det b?ttre ?n att m?nniskor f?rsvann och kom tillbaka? Hon kanske skulle k?ra f?rbi biblioteket innan hon b?rjade och l?na en glad bok, med bra k?nslor. Eller kanske skulle hon spela Gims.

  Otilia tog med sig kaffekoppen och satte sig i vardagsrummet. Det luktade lite fr?nt sedan ig?r, men tack och lov hade det mesta av lukten f?rsvunnit med citronmedlet Simon anv?nt. Det lilla som faktiskt landat p? mattan skulle de inte kunna g?ra s? mycket ?t, men Otilia hade sprejat den med citron som f?rhoppningsvis skulle besegra lukten till slut. Hon undrade om hon n?gonsin skulle ha anv?nt testet om hon inte kr?kts d?r och d?. Hon v?nde bort blicken, satte sig ner och startade upp Gims. Flykten fr?n verkligheten skulle vara v?lkommen.

  N?r Otilia kom till jobbet hade Karin redan g?tt hem. Hon skulle till tandl?karen, vilket Otilia helt hade gl?mt. Hon hade viljat prata med henne, men det fick bli ?ver ett telefonsamtal efter att hon slutat. Nina hade ringt ig?r kv?ll och varit f?rtvivlad. Fredrik hade inte lugnat sig, men hon hade l?st in honom i ett rum f?r att se om han blev b?ttre. Nina vr?kte ur sig allt som hon k?nt och som varit uppd?mt i henne. Hon hade f?tt p? tok f?r lite s?mn och Fredriks f?r?ldrar svarade inte i sina telefoner. Det stressade upp henne ?nnu mer. Goliat-styrkan som funnits i Ninas personlighet hade krympt ihop, och minsta lilla knuff skulle splittra den helt. S? Otilia hade l?tit henne gr?ta, skrika och f?rklara, utan att s?ga mer ?n n?gra v?l valda ord. Sedan hade de lagt p?. Otilia hade varit n?ra p? att ?ka dit f?r att sitta med henne ett tag, men Simon hade sagt att hon inte kunde g?ra n?got f?r henne. Han p?pekade ?ven att eftersom Otilia ocks? m?dde d?ligt s? skulle de bara dra ner varandra.

  Hon undrade hur det var med henne nu och best?mde sig f?r att ringa henne efter jobbet. Otilia tyckte synd om henne f?r vad hon fick st? ut med, hon var v?rd att ha ett enklare liv. Dessutom var Otilia orolig f?r henne. Kanske skulle hon be Monica att ringa in henne bara f?r att f? henne ut ur l?genheten, men Nina var en person som inte skulle l?mna Fredrik ensam ifall han skadade sig sj?lv p? n?got s?tt. Det var emot hennes natur att ?verge dem hon ?lskade.

  Otilia ?ppnade d?rren in till dagiset. Tv? minuter tills hon b?rjade, hon hade tid. Det var flera barn som kom fram till henne f?r att s?ga hej n?r hon gick genom leksalen, men det var tydligt att det var f?rre barn d?r idag ?n ig?r. Otilia r?s till. Inget av barnen som hade f?rsvunnit var d?r, inte heller de tre skadade barnen. De som skadats kunde hon verkligen f?rst?. F?r?ldrarna skulle inte komma tillbaka med dem till dagiset p? ett tag, om de inte rent av letade p? ett annat dagis efter det som h?nt. Det skulle hon sj?lv ha gjort.

  Att barnen som f?rsvunnit inte var d?r gjorde Otilia delvis l?ttad, men det v?ckte ocks? fr?gor. Om ilskan var permanent eller om det bara skulle ta mycket tid och kanske terapi? Vad f?r?ldrarna tog sig till f?r att barnen inte skulle skada dem eller sig sj?lva? Otilia satte ner kortet i st?mpelklockan och s?g p? tiden. En minut tidig idag.

  “S? du ?r h?r. Vi ska samlas nu.” Monicas r?st var kall. “S?ger man inte hej n?r man kommer?”

  “Hej Monica”, sade Otilia torrt. “Trevligt att se dig.”

  “Ser du? Det var b?ttre. Om du ser p? mitt h?r s? blev det samma f?rg. Jag har alltid tyckt om den h?r f?rgen och best?mde mig f?r att den andra inte passade lika bra.”

  “Du passar i f?rgen.”

  “Ja, det g?r jag. Men varf?r st?r du h?r och pratar, vi ska samlas! Sluta dra ut p? tiden.”

  Otilia bet sig i l?ppen och f?rs?kte lugna irritationen som blossade upp i henne innan hon f?ljde Monica ut. Det var bara tre personal som jobbade eftermiddag idag, en f?rre ?n de brukade vara. F?rmodligen hade Monica sett chansen att dra ner p? timmar, och det var n?stan lika bra. Men varf?r hade hon inte dragit dem fr?n Otilias timmar? Hon hatade sig sj?lv lite grann f?r att hon hade moral nog att inte sjukskriva sig oftare. Hade hon t?nkt smart hade hon sagt att hon hade vinterkr?ksjuka. Ingen skulle ha ifr?gasatt det, speciellt eftersom hon hade ett ?gonvittne. Karin trodde nog fortfarande att Otilia var sjuk.

  Monica ropade till sig barnen och p?b?rjade samlingen. Otilia satt och stirrade framf?r sig medan Monica h?ll p? med ?verdrivna r?relser till f?niga ramsor och reagerade bara p? det som hon m?ste g?ra f?r barnens skull, som att sjunga ramsorna med ett leende och halvdana f?rs?k till gester som beskrev ramsan. Monica verkade inte m?rka av det, men det k?ndes som att n?gra av barnen tittade mer p? henne ?n vanligt. Hon undrade vad hon ens gjorde d?r. Hon skulle ha sjukskrivit sig f?r b?de chock och vinterkr?kan, f?r ingen skulle beh?va tvingas arbeta dagen efter att de sett vad som h?nde p? sjukhuset. Men Karin hade jobbat, och hon hade varit med om samma sak, och blivit riven i ansiktet flera g?nger. Hon k?nde de depressiva tankarna b?rja sippra igenom hennes huvud igen. Fel tidpunkt. Inte h?r.

  Love what you're reading? Discover and support the author on the platform they originally published on.

  “Otilia, kom med mig in i k?ket.”

  Otilia blinkade till. Monica stirrade p? henne med h?jda ?gonbryn och gesterade mot k?ksd?rren.

  “Kom nu d?.”

  Inne i k?ket v?nde sig Monica mot henne. Otilia hoppades att hon inte skulle fr?ga vad som var med henne. Det var en fr?ga hon inte skulle kunna svara p? just nu.

  “Jag har blivit bjuden p? middag av min syster imorgon. Du beh?ver ta mitt pass.”

  Otilia stirrade p? henne med halv?ppen mun. Var hon seri?s?

  “Imorgon ?r den f?rsta lediga vardagen jag har haft p? veckor”, sade Otilia med svag r?st.

  “Ja, fast det ?r viktigt att jag kommer dit.”

  “Men-”

  “Otilia, sluta vara s? sj?lvisk nu. Jag vill inte missa middagen.”

  “Jag kan inte, tyv?rr.” Otilia letade febrilt efter en trov?rdig l?gn. Hon f?rs?kte f? sig sj?lv att sluta dra med h?nderna ?ver varandra.

  “Det ?r klart du kan. Och min syster ?r skyldig mig en middag, s? jag ska se till att jag kommer dit.”

  “Din syster ?r skyldig dig en middag? ?r det d?rf?r?”

  “Ja, precis. Hon ska inte kunna skjuta p? det l?ngre. Vi har en strikt regel att vi bjuder varannan g?ng.”

  “Och det m?ste vara imorgon?”

  “Det ?r det datumet hon har satt. Om jag missar det s? blir det min tur n?sta g?ng.”

  Otilia stod m?ll?s. Hennes lediga dag f?r att det var Monicas systers tur att bjuda p? middag. “Nej.”

  “Har du ens lyssnat p? vad jag sagt? Dessutom kommer du ju ha en veckas semester om en m?nad.”

  “Jag har lyssnat, men jag kan inte imorgon.”

  “Och varf?r inte det d??”

  “F?r att jag inte vill!” Orden hoppade ur hennes mun innan hon kunde stoppa dem, ?nd? bet hon ihop t?nderna och v?grade vika med blicken.

  Monica synade henne uppifr?n och ner och hennes sm? gris?gon bl?nkte till. “Du ?r en hemsk m?nniska Otilia. Gl?m inte det. Och du b?rjar bli tjock.” Sedan gick hon ut ur rummet.

  Orden Monica sagt spelade i Otilias huvud. Var hon s? hemsk? Hon hade inte hj?lpt den d?r sjuksk?terskan ig?r, eller den gamla damen. Otilia svalde klumpen i halsen och blickade frenetiskt f?r att tvinga bort gr?ten som hotade att komma. Det k?ndes som att n?got innanf?r revbenen bl?dde och en tung, varm och avdomnad klump bultade i l?ngsamma slag, letade sig djupare ner i br?stkorgen med varje slag. Monica kikade in i k?ket igen.

  “Jag vet att det inte passar din sj?lviska stil, men ta med dig fruktsk?len och det andra ut.”

  Otilia s?g ett sj?lvbel?tet leende spela p? Monicas l?ppar innan d?rren sv?ngde igen en g?ng till. Hon blundade och koncentrerade sig p? att andas djupt och l?ngsamt. N?r hon k?nde att risken att gr?ta inte l?ngre var lika stor ?ppnade hon ?gonen och plockade med sig sakerna uppst?llda p? bordet.

  Det luktade stekta k?ttbullar i l?genheten n?r Otilia kom hem. Det var en v?lkommen doft efter en tung dag. Hon gick in i k?ket, men Simon var inte d?r. Hon hittade honom i vardagsrummet framf?r datorn. Han v?nde sig om n?r hon n?rmade sig.

  “Hej, ?lskling. Maten ?r snart klar. Vet du, jag har l?st lite p? n?tet om det som h?nder.”

  “Jass?? Vad st?r det d??” Otilia satte sig p? kanten av soffan.

  “Att folk har f?rsvunnit och kommit tillbaka f?r att d?da eller skada folk. Men det ?r teorierna som ?r intressanta.”

  “Okej?”

  “Det ?r delvis de religi?sa fanatikerna som s?ger att domedagen ?r h?r, men det s?ger de ju vid varje stor katastrof. Men sen pratar de om utomjordingar som str?lar upp folk och ?ndrar deras sinnen s? att det blir l?ttare f?r dem att ta ?ver jorden.”

  “Du tycker inte det l?ter lite f?r… Tror du p? det?”

  “Nja, man kan ju inte vara s?ker. Kanske ?r det n?gon gud som straffar oss eller kanske ?r det utomjordingar. Vad tror du?”

  “Inte p? n?got av alternativen.”

  “Men det m?ste ju finnas n?gon slags f?rklaring till det som h?nder.”

  Otilia bet sig i l?ppen. “Men det l?ter inte logiskt. Alls. Eller troligt p? n?got annat s?tt heller.”

  “Otilia, m?nniskor f?rsvinner. Poof.” Simon gestikulerade en miniexplosion med h?nderna. “Det ?r inte heller logiskt. Det ?r n?got som g?r att det sker. S? vad mer finns det att tro p??”

  “Tja, jag vet inte. Kanske n?got experiment som har g?tt fel?”

  “Och som g?r att folk f?rsvinner ?ver hela jordklotet? Det l?ter mer troligt att vi h?ller p? att utrotas av utomjordingar.”

  “Tro det om du vill. Jag ska ringa Karin.”

  Simon suckade och reste sig ur stolen medan Otilia ringde upp Karins nummer.

  “Karin.”

  “Hej, det ?r Otilia.”

  “?h, hej! Jag t?nkte faktiskt precis ringa dig.”

  “Jaha, varf?r d??”

  “De har sagt att de ska g? ut p? nyheterna med det!”

  “Menar du det? Vet du varf?r de ?ndrade sig?”

  “Ingen aning. Men jag ?r glad att de gjorde det. Ni f?r kn?ppa p? nyheterna sen och se efter sj?lva. Gustav v?grar prata om det.”

  “Men jag undrar fortfarande varf?r. T?nk om n?got allvarligt har h?nt?”

  “Vem vet. Vi f?r v?l se senare. Men du ringde mig?”

  “Ja, men jag tror jag bara ville klaga p? Monica och h?ra hur det ?r med ansiktet.”

  “Det svider och g?r ont, men det ?r inte s? farligt. Vad har hon gjort nu d??”

  Otilia ber?ttade om samtalet de haft i k?ket.

  “Otilia, du vet b?ttre ?n att lyssna p? henne. Och om du kommer in till jobbet imorgon sl?r jag ihj?l dig. Du beh?ver vara ledig.”

  “Tack. Och nej, jag kommer inte att ta hennes pass. Speciellt efter att hon sa det d?r.”

  “Bra.”

  “Har du h?rt n?got fr?n Nina? Jag t?nkte ringa henne efter att jag pratat med dig.”

  “G?r inte det. Jag pratade med henne efter jag var hos tandl?karen och d? l?t det som att hon ?ntligen skulle sova.”

  “Har hon inte sovit sen ig?r?”

  “N?pp. Fredrik har tydligen bankat p? d?rren och skrikit hela natten. Det var ett under att ingen ringde st?rningsjouren.”

  “Sk?nt att hon slapp. Men verkar Fredrik bli b?ttre? Det m?ste han ju ha blivit om han inte skriker l?ngre.”

  “Jag vet faktiskt inte. Jag fr?gade, men hon v?grade ge mig ett rakt svar.” Karin suckade. “Jag hoppas att han inte skadar henne bara.”

  “Det hoppas jag med. Tror du att han kommer att repa sig?”

  “Jag har ingen aning. Otilia, jag vet lika mycket som du. Du kanske vet mer ?n jag till och med.”

  “Vad f?r dig att s?ga det?”

  “F?r att du har sett det oftare.”

  “Men det var du som hj?lpte mig komma ut ur sjukhuset ig?r.”

  “Nej, du hj?lpte mig genom att vara d?r. Och f?rmodligen fick du en k?nsla att du beh?vde vara d?r.”

  Otilia r?s till. “Nej, det var f?r att du inte hade en bil.”

  “Sluta. Jag k?nner dig b?ttre ?n s?.”

  Otilia visste att Karin inte skulle sl?ppa det. Hon letade febrilt efter ett ?mne att byta till. “Simon sa att andra skriver om det som en alienattack.”

  “Va?”

  “Japp. Att utomjordingar str?lar upp folk i rymdskepp eller s? och f?r?ndrar hj?rnan p? dem.”

  Karin var tyst en l?ng stund. “Tja, att m?nniskor f?rsvinner och kommer tillbaka som galna m?ste ju bero p? n?t.”

  “Du sk?mtar.”

  “Nej, jag tycker att det l?ter som en orimlig f?rklaring p? n?got orimligt.”

  “Otroligt, menar du.”

  “Tja, vad tror du att det ?r d??”

  “?h, inte vet jag. Ett experiment som blivit fel?”

  “Du har sett f?r m?nga filmer.”

  “Du med, med dina utomjordingar.”

  “?h, var inte s?n nu. Dessutom var det du som ber?ttade om dem.”

  “Jaja. Men vi f?r h?ras av mer imorgon, maten ?r klar nu. Dessutom har jag n?got att ber?tta, s? se fram emot det.” Otilia log f?r sig sj?lv.

  “Kan du inte g?ra det nu d??”

  “Jag tror att du vill h?ra det ansikte mot aniskte.”

  “Gud vad du retas!”

  “Jajam?n! Syns imorgon!”

  “Gl?m inte att kolla p? nyheterna!”

  Otilia sl?ppte mobilen ner i soffan n?r Simon kom in med tv? tallrikar mat och r?ckte en till henne.

  “?lskling, Karin sa att de kommer att s?nda de riktiga nyheterna, allts? ber?tta f?r alla vad som h?nder och s?. Typ nu.”

  Simon h?jde ett ?gonbryn, satte ig?ng teven och klickade vidare till nyhetskanalen. De var mitt uppe i en s?ndning. Mannen framf?r kameran svettades och darrade p? r?sten.

  “… s? ingen vet hur l?get ser ut just nu. Fler och fler fall av ‘?terv?ndare’ har rapporterats in. Polisen g?r sitt b?sta f?r att hj?lpa, men l?get ser m?rkt ut. M?nga sjukhus har kr?vt f?rst?rkning och jobbar s? h?rt de kan f?r att hj?lpa de skadade. Statsministern kommer att h?lla tal klockan halv sju om krisen. ?ver till Bagdad.”

  “Vad menar de med att det finns s? m?nga skadade?” Otilia tittade p? Simon, men han h?ll blicken f?st vid teverutan. “Med ‘?terv?ndare’- tror du att de menar de som kommit tillbaka?”

  “F?rmodligen. Shhh.”

  En svensk reporter svarade p? videon. Han ber?ttade att samma sak hade h?nt d?r. Ett flertal m?nniskor hade f?rsvunnit i tomma luften f?r att komma tillbaka. S?ndningen avbr?ts tv?rt n?r n?got exploderade bakom kameramannen och bilden fr?n Bagdad blev svart. Reportern i Sverige ropade p? honom flera g?nger innan han harklade sig. Otilia skulle aldrig kunna t?nka sig ha ett s?dant jobb. Att beh?va h?lla masken n?r en arbetskollega just har d?tt. Eller v?rre. Mannen i reporterstolen stammade och kunde inte f? ur sig ett helt ord. De avbr?t s?ndningen kort d?refter med meningen att de snart skulle vara tillbaka med mer information. F?rmodligen f?rs?kte de f? tag p? andra utrikeskorrespondenter. Eller s? hade de blivit attackerade. Otilia kom att t?nka p? Nina och hoppades att hon klarade av Fredrik. Kanske fick hon lite s?mn. Otilia trodde inte att ilskan skulle g? ?ver, men kanske d?mpas av tr?tthet. Kanske var det d?rf?r Nina kunde ha lagt sig. Fr?gan var bara hur l?nge tr?ttheten varade. Otilia ville att Simon skulle s?ga n?got, men han satt tyst. Hon kunde inte heller komma p? n?got att s?ga.

  N?gra minuter efter s?ndningsuppeh?llet gick Otilia och kokade kaffe. Hon visste inte varf?r hennes h?nder skakade eller varf?r kaffepulvret hon precis skulle h?lla i filtret landade p? golvet. Inifr?n vardagsrummet kom s?ndningen ig?ng igen. De rapporterade att de hade f?tt tag i en film som visade n?r en man f?rsvann och sedan kom tillbaka. Otilia sprang dit f?r att inte missa den.

  Filmen var av d?lig kvalité och skakade. N?gon hade filmat med mobiltelefon hur en man i femtio?rs?ldern f?rsvann n?r han l?ste upp en f?delsedagsh?lsning till sin son. En kvinnlig r?st ropade till n?gon i bakgrunden och hade f?rmodligen missat att mannen f?rsvunnit ?verhuvudtaget. Efter fem sekunder kom han tillbaka och kvinnan som filmade sk?mtade med honom om hans allvarliga uppsyn. Sedan kastade sig mannen mot kameran. Filmen kom ?nnu mer ur fokus n?r filmaren sprang fr?n honom. Nyhetsreportern rapporterade att filmklippet kommit in f?r lite ?ver en timme sedan och redan laddats upp p? youtube. Han ber?ttade ocks? att experter b?rjat analysera filmen f?r att se vad som h?nder n?r man f?rsvinner. Efter en liten paus tillade han att det ‘f?rhoppningsvis ?r n?got som kan stoppas snart’.

  Simon fn?s till bredvid henne. “Stoppas? De vet ju inte ens vad som p?g?r? Hur fasen ska det kunna stoppas d??”

  “Ingen aning. Men vi f?r hoppas att det g?r det. Det var kanske videon som kr?vdes f?r att de skulle s?nda nyheterna. H?rde du vad de kallade de f?rsvunna? ‘?terv?ndarna’. Som att de ?r n?got slags zombies eller liknande”, sade Otilia.

  “Precis. De ?r mer som glitchar om du fr?gar mig.”

  “Du sa ju att du trodde p? utomjordingarna?”

  “Jo, men jag kom att t?nka p? det n?r jag stod i k?ket. Det som h?nder skulle jag n?stan se som en glitch.”

  “Glitch? Simon, jag fattar inte s?nt d?r. Det vet du.”

  “En Glitch ?r n?got som har blivit fel i systemet, men som systemet f?rs?ker fixa till sj?lv. D?rf?r ?r det sv?rt att l?sa problemet manuellt. Felet g?r s? att m?nniskor f?rsvinner, systemet f?rs?ker r?tta till det genom att f? dem att komma tillbaka. Allts? en glitch. Bara det att n?got har g?tt fel i ?terst?llningen.”

  Otilia s?g med ett h?jt ?gonbryn p? honom. “Glitch? P? riktigt?”

  “Ja, glitch. Det ?r ett b?ttre namn ?n ‘?terv?ndarna’ i alla fall.”

  “Simon, det h?r ?r inget spel. Det finns inget system som m?ste r?tta till sig.”

  Simon suckade. “S? d? tror du p? utomjordingarna ist?llet d??”

  “Nej, det g?r jag inte. Jag vet inte vad jag ska tro. Men jag h?ller med om att Glitch ?r ett b?ttre namn ?n ‘?terv?ndarna’. Det ?r synd att f?rklaringen beh?ver slipas p? bara.” Hon blinkade till honom. Det var ?nnu en sak hon tyckte om med honom. Oavsett hur situationen de befann sig i s?g ut s? kunde han ?nd? le. Han drog henne till sig.

  “Du har r?tt. S? klart. Men n?r v?rlden b?rjar g? under m?ste man f? spekulera lite.”